Klingsor torgny lindgren
Författaren försäkrar att vi inte pratar om Herman Hesses soupout i teckningsväven i "Klingsor förra sommaren" eller om Wagners lömska trollkarl i "Parsifle", som kastrerade sig i rädsla för att han inte kunde leva kysk. Torgny Lindgren rör sig tryggt på gamla firman och säker mark.
Och jag fortsätter att falla, utan en hand. Vad får honom att lyckas sortera och förföra? Och i bakgrunden sätter Norra Plsan uppenbarligen på spisen, som i många romaner av Torgny Lindgren. Men för att behaga sin mor och far började han på ett seminarium i Ume. Hela hans målning, som han förstörde, förutom tre målningar, sa han en gång: "men jag stoppade materialet först, flyttade aldrig dem igen."Anledningen var enkel.
Han har sin egen röst, sitt eget ljud. Det kan vara något tydligt. Det här är en andlig konstnärsroman om hungriga proportioner, listigt förklädd för att bara visa upp kraften från det inre wasterbotten. Men även Klavavikens Kling-sor har ett sår. Torgny Lindgren skrev just en annan bok, som är kort och svår på samma gång, öppnar upp en ny värld. Klingsor också. Denna sårade Kristus vände sig åt sidan.
Men ingen av dessa etiketter fångar Torgny Lindgren i sin helhet. Arbetsnamnet för hans nya bok var" The Last Plsan", men författaren har ändrats. Vi möter honom i korta scener och flashbacks inspelade av hans fiktiva tecknare liv. Ibland skriver han nästan på min näsa. Kanske var skålen hans främsta-inte den viktigaste, men de mest tidigare verken.
Vi följer honom från V Jjasterbottens inre hälsa till Stockholm och Paris, till konstskolor som han aldrig fortsätter, och Fanny, kärleken han mötte, genom målningskorrespondens innan han återvände till sin hemstad. Företag, men ändå Ande. Det är vackert och intressant. Det här är en roman som måste läsas och läsas igen. Eller, om du föredrar, som en slags ironisk kommentar till konst i allmänhet, dess möjligheter och nackdelar.
Det finns flera reflektioner och metamorfoser. Ju mer jag ritade, desto mer var det som alla andra. Vad är det med Torgny Lindgrens författarskap som får mig att känna mig så stark? Han kallades en postmodernist, en magisk realist, en författare av västra Nizhny Novgorod. Den som vill läsa Klingsors berättelse som en allegori över sitt eget liv och Torgny Lindgrens verk.
Romanens upptäckter är många och tvetydiga - eftersom det är ett äkta konstverk. Han visste tidigt att lilla Torgny Lindgren var konstnär. Kärlek finns. Ande, men det spelar fortfarande roll. Han är något mycket större. De är som de andra, men de blir mer och mer oroliga, som Torgny Lindgrens. Jag har ofta hittat denna kärlek. Boken heter "Klingor" och handlar om en konstnär, en specialist på stilllivsmålning.
När allt kommer omkring kommer jag att läsa med ett kritiskt öga. Torgny Lindgren återkommer till mig som läsare att en del stilistiska avbrott, en del onödiga kommentarer och onödiga förtydliganden inte döljer helhetsintrycket. Som om han var orolig för att jag som läsare skulle sakna glasögonen; att jag inte skulle förstå romanens alla dagar och ljud.
Konstnären heter Klingsor. Rita och rita allt. Du kan inte säga det om hans romaner.